Maria Teresa Gallego Ergueta | Patientberättelser | Hollister SE

Berättelser om triumf och inspiration

Hollisters inkontinensvård är engagerad i människor och vill förbättra deras liv. Det börjar med användardriven forskning och utveckling, i kombination med en långvarig tradition av tekniska framsteg och hängivna experter som förstår vikten av högkvalitativa sjukvårdsprodukter för att återfå och bibehålla självständiga liv. Följande berättelser kommer från verkliga medlemmar i gemenskapen kring Hollisters inkontinensvård – produktanvändare, vårdare och kliniker – som är engagerade i livet. Dessa mänskliga berättelser vittnar om vår vägledande princip: Människan först.

Maria Teresa Gallego Ergueta, Spanien

Åtta år gamla Miriam MinJun håller penseln över de färgglada nyanserna innan hon väljer en färg till sin mammas porträtt. Starka färger, tjockt påmålade. En vackert, lyckligt ansikte. Hennes mamma Maria Teresa (Mayte bland vänner) ser på och ler. Hennes ögon glittrar av kärlek och lycka. Miriam MinJun ignorerar henne, uppslukad av konsten.

Scenen utspelar sig i en förort till Spaniens huvudstad Madrid. Det är en perfekt ögonblicksbild av mor och dotter. Nöjda, lyckliga och lugna – en återspegling av deras liv tillsammans.

"Vi lever ett ganska vanligt liv", säger Mayte. "Jag är precis som alla andra arbetande mammor. Jag hjälper Miriam MinJun att bli färdig på morgonen innan hennes pappa skjutsar henne till skolan. Sedan gör jag mig klar för jobbet. I slutet av dagen hämtar jag oftast Miriam på skolan eller någon aktivitet. Hon spelar piano och tycker om att dansa och spela padeltennis, en sport som påminner om utomhussquash som är populär i Spanien och Sydamerika."

Miriam MinJuns liv kunde ha varit väldigt annorlunda. Mayte och Pepo adopterade henne från ett kinesiskt barnhem när hon var 14 månader gammal. Det var en känslosam tid. "Jag genomgick en byråkratisk graviditet som varade i två år", minns Mayte. "Jag grät när jag fick samtalet. Kina hade godkänt vår ansökan. Vi gjorde det!"

Den stora dagen anlände äntligen och paret flög till Kina, redo att återvända som en familj. De träffade sin dotter för första gången i Nanchang i provinsen Jiangxi. De tillbringade en vecka med henne där och en vecka i Beijing där de fyllde i alla papper, besökte spanska ambassaden och även hann med lite sightseeing. Himmelska fridens torg, kinesiska muren, Förbjudna staden och Himmelens tempel.

"Det var fantastiskt att lära känna Miriam MinJun, vi älskade henne från första stund", säger Mayte. "Hon var så speciell för oss men hon visste naturligtvis ännu inte varför vi var så speciella för henne. Steg för steg vande hon sig vid oss. I början vaknade hon mycket på nätterna. När vi kramade henne för att hon skulle lugna ner sig brukade hon sucka nöjt och somna om."

"Hon är underbar på så många sätt och lever verkligen upp till "MinJun" i sitt namn, som betyder "suverän" och "intelligent". Hon är anledningen till att jag stiger upp ur sängen på morgonen. Även om jag har ont eller inte mår bra stiger jag upp och hjälper min dotter klä på sig, äta frukost och bli färdig för skolan. Men det känns inte jobbigt. Jag älskar att vara mamma. Miriam MinJun är rolig och får mig att skratta varje dag.

"Hon springer alltid i förväg när vi är ute för att leta efter en tillgänglig väg – ramper, låga trottoarkanter, handikapptoaletter. Hon kör rullstolen när det är svårt för mig, till exempel uppför en ramp eller över hinder. Om någon blockerar trottoaren eller vägen ber Miriam MinJun dem att flytta på sig. "Min mammas rullstol får inte plats här!" säger hon till dem."

Sådan mor, sådan dotter. Mayte hjälper också andra i sitt arbete. Hon arbetar som volontär som vice ordförande i Aspaym Madrid, en välgörenhetsorganisation för personer med ryggmärgsskador i Madrid vars mål är att göra Madrid mer tillgängligt för personer med ryggmärgsskador. Hon representerar också styrelsen "Vocalia de la Mujer" på Aspaym. I denna roll försöker hon driva igenom principen för lika behandling och lika möjligheter, och arbetar specifikt mot diskriminering av kvinnor med ryggmärgsskador eller allvarliga fysiska funktionsnedsättningar.

Även om hennes arbete har ett strategiskt fokus tycker hon väldigt mycket om de delar av arbetet som innebär att hjälpa enskilda personer anpassa sig till det dagliga livet med en ryggmärgsskada. Hon förklarar: "Jag kommer hem till dem och visar vad de kan göra för att göra livet lättare. Jag lär dem hur de kan gå på bio, komma in i och ut ur bilar, gå och shoppa och anpassa hemmet så att det blir mer tillgängligt.

Jag fick ingen hjälp när jag själv började använda rullstol. Jag vet vilken stor anpassning det är och det känns bra att kunna hjälpa andra. Mentorprogrammet parar ihop mentorer och elever av ungefär samma ålder, med liknande intressen och av samma kön. Det är oftast en bra matchning eftersom jag alltid får en ny vän."

Maytes inställning är charmerande saklig. När vi pratar om hennes dagliga liv rycker hon på axlarna och erkänner att hon hatar hushållsarbete. "Jag har en städare som heter Mariana. Hon kommer en eller två gånger i veckan och jag älskar henne. Jag kallar henne Sankta Mariana eftersom hon är så snäll och har en så positiv inverkan på mitt liv", skrattar hon.

Miriam MinJun har ärvt sin mammas rättframma inställning till livet. En gång i skolan frågade hennes lärare om det var svårt att ha en mamma som är annorlunda. Miriam MinJun blev förvirrad av frågan och svarade: "Men min mamma är inte annorlunda. Min mamma är min mamma."