Timm Seestadt | Patientberättelser | Hollister SE

Berättelser om triumf och inspiration

Hollisters inkontinensvård är engagerad i människor och vill förbättra deras liv. Det börjar med användardriven forskning och utveckling, i kombination med en långvarig tradition av tekniska framsteg och hängivna experter som förstår vikten av högkvalitativa sjukvårdsprodukter för att återfå och bibehålla självständiga liv. Följande berättelser kommer från verkliga medlemmar i gemenskapen kring Hollisters inkontinensvård – produktanvändare, vårdare och kliniker – som är engagerade i livet. Dessa mänskliga berättelser vittnar om vår vägledande princip: Människan först.

Timm Seestadt, Tyskland

Bruce Springsteen hörs på radion, sjungandes "Dancing in the Dark", medan passageraren färdas längs tyska autobahn mot Heidelberg. I skåpbilens baksäte, bakom föräldrarna, sitter 17-årige Timm Seestadt och läser en bok i den sena eftermiddagens dämpade ljus. The Book of Basketball av den amerikanska sportjournalisten Bill Simmons finns inte med på boklistan från Timms skola i Hannover. Men Timms liv, i och utanför skolan, handlar om sport. Timm drömmer om att en dag bli olympisk mästare med medaljer som glimmar av guld runt halsen.

Men Timm skiljer sig från många andra unga atleter runt om i världen som drömmer om olympiska medaljer. Timm föddes med ryggmärgsbråck och har suttit i rullstol sedan han var 4 år gammal.

"Sex veckor innan Timm föddes fick vi reda på att han hade ryggmärgsbråck", berättar Annelie Seestadt, Timms mamma. "Barnsjukhuset i Hamburg är väldigt bra, så vi visste i förväg att det fanns ett problem och det gav oss tid att förbereda oss. Vi visste att vi inte kunde planera för långt fram i tiden och att vi måste ta varje dag som den kommer. Samma dag som Timm föddes genomgick han sin första operation."

Personalen på sjukhuset i Hamburg satte Annelie och Peter Seestadt, Timms pappa, i kontakt med en stödgrupp med andra föräldrar till barn med ryggmärgsbråck. Sjutton år senare har familjen Seestadt fortfarande kontakt med flera personer från den stödgruppen. "De är personerna som förstår", säger Peter. "Det var en utmaning under de tidiga åren men vi fick hjälp från sjukhuset och andra människor som har varit med oss på denna resa."

Timm är Annelies och Peters andra barn. Timms bror Klaas är tre år äldre och föddes utan hälsoproblem eller komplikationer. "Folk frågar ännu idag hur vi har kunnat hantera att ha ett barn med sådana hälsoproblem", säger Annelie, "men vi har inte sett det på det sättet. Vi har inte sett det som något svårt. Det var bara livet – bara det vanliga livet."

"Timm har alltid haft bråttom", säger hans far med ett leende. "Ända från början ville Timm alltid köra snabbt med rullstolen. Han körde väldigt snabbt nedför backar – utan bromsar! Han var bara 4 år gammal och körde redan så snabbt han kunde överallt, så vi försökte hitta något som var mer kontrollerat."

När Timm var 7 anmälde Annelie honom till en träningsworkshop för personer i rullstol. Denna workshop leddes av en av Tysklands mest kända Paralympic-medaljörer i rullstolsracing, Heinrich Köberle. Sedan denna första workshop har Heini och hans fru Gudrun inte bara blivit Timms mentorer utan också hans coacher, rådgivare, förtrogna och vänner. Det var efter denna workshop som Timm fick sin första racingrullstol, en present av Heini och Gudrun Köberle.

"Jag tyckte den racingrullstolen var fantastisk", säger Timm. "Den hade bara tre hjul och såg riktigt snabb ut. Jag var så glad och jag insåg att det var detta jag ville göra, tävla och köra så snabbt som jag bara kunde."

Den första racingrullstolen var egentligen en rullstol för vuxna så Timms pappa fick anpassa den till sin 7-åring. Nu när Timm är äldre arbetar han och hans far tillsammans på rullstolarna får att få ut så mycket av dem som möjligt. Det är det enda sättet som Timm tävlar på.

Timm har tävlat med sina rullstolar i hela Tyskland och i länder över hela Europa. Han har tävlat i Dubai, Irland, Japan och USA. Timms tog sin första internationella medalj i rullstolsracing 2009 på Junior-VM i Schweiz, en bronsmedalj på 800 meter. År 2010 när Timm var 16 körde han sitt första maraton, Oita International Wheelchair Marathon i Oita, Japan. Timm var den yngste deltagaren som avslutade i topp 100.

"Framför allt", säger Timm, "har sporten hjälpt mig att ta mig förbi min funktionsnedsättning och hjälpt mig att fokusera på mina förmågor. Jag har lärt mig av andra människor i rullstol hur jag ska leva mitt liv och hur jag ska hålla mig frisk. Jag är tacksam för min familj och för människorna i mitt liv, som Heini och Gudrun och andra rullstolsatleter som jag träffat. Jag har lärt mig av dem alla. Heini har till och med lärt mig hur jag kan ta mig ner för trappor i en rullstol", säger Timm och hans blå ögon glittrar medan han ler brett. "Jag har inte ännu inte klurat ut hur jag ska ta mig upp för trappor i en rullstol, men jag jobbar på det.

I skolan är Timm en duktig elev och fokuserar på sin utbildning lika mycket som på träningen. Han går på Lotto Sportinternat Sports Boarding School i Hannover. Skolan är en av Tysklands bästa akademiska skolor med sportprogram och fokuserar på att förverkliga drömmar inom sport och andra områden hos unga atleter med eller utan fysisk funktionsnedsättning.

"På denna skola", säger Timm, "kan eleverna utforma sitt eget schema. Jag har inte bestämt ännu vad jag ska studera, men de har sport management och marketing, idrottsmedicin och träning och till och med sportjournalistik. Mitt huvudfokus just nu är att ta mig till Rio de Janeiro 2016."

Rio de Janeiro är värdstad för de Olympiska sommarspelen och Paralympiska spelen 2016. Timm Seestadt planerar att representera Tyskland på den internationella olympiska arenan.

Det är sent på kvällen när familjen Seestadt äntligen anländer till Heidelberg. Timm och hans föräldrar är trötta efter den långa bilresan men de är redo för nästa dag och ser fram emot nästa tävling. Det handlar inte bara om Heidelberg Marathon, det handlar om livets lopp som de kör tillsammans med kärlek och utan att ångra något. På tävlingsdagen i Heidelberg tar Timm återigen plats på podiet när han tar emot silvermedaljen.

"Min mamma berättade att jag en gång när jag var liten frågade "Varför jag?", säger Timm. "Varför sitter jag i rullstol?" Nu ställer jag aldrig den frågan. Om det finns en sak som sporten har visat mig så är det att det finns ett bra liv i denna värld för mig. Jag kan vara självständig och jag kan leva livet på mina villkor."